I mina undersökningar av livets mening har jag fastnat för en kultiveringsmetod som heter Falun Dafa. Det är en qigong-metod där fem meditativa övningar kombineras med en lära baserad på Sanning-Godhet-Tålamod.
Vad jag främst fastnade för i denna metod var begreppet kultivering. Kultivering handlar om att aktivt arbeta med sig själv och sina känslor för att släppa det negativa och gynna det positiva. För att komma närmare vad man ser som universums mest grundläggande egenskap Sanning-Godhet-Tålamod.
I dagens samhälle finns det en mentalitet av att vi kan bli vad vi vill. Vad händer om vi tolkar detta mantra andligt istället för fysiskt? Vad händer om jag gör det till min livsuppgift att bli en varelse kapabel att älska min fiende? Att fullända mitt inre istället för mitt yttre.
Vad innebär det att bli ett med Sanning-Godhet-Tålamod? Är det möjligt att älska sin fiende? Vad händer när vi inser att denna fiende många gånger är oss själva? Är vi då fortfarande redo att på allvar förlåta oss? Dessa frågor undersöker jag i min utställning Då älskar jag min fiende.
Nedan följer två verk från utställningen.
To be True Good and Endure
”Att vara sann, god och tålmodig” ses inom Falun Dafa som universums egenskap. Jag ser det som den högsta visdomen. Det är det som vägleder mig inom det vardagliga livet och i min meditation.
”Att vara Sann God och Tålmodig” är det som finns kvar när all egoism har arbetats bort. Ju mer strävan, negativitet och egoism jag kan lägga åt sidan desto mer tydlig blir den här egenskapen för mig.
”Att vara Sann God och Tålmodig” är inte samma sak för mig från dag till dag. Det är en princip som jag hela tiden försöker få en bättre förståelse av. Genom att i vardagen ta ett steg tillbaka i konflikter och fundera över denna princip, att förstå att en förolämpning oftast bara är en kränkning av mitt ego, inte av mig, och istället för att gå till motangrepp låta denna del av mitt ego fall av, släppas.
Kill your Dragons
Draken som mytologisk varelse är ofta en metafor för vår egen inneboende kamp. Samtidigt som vi lever ett liv i den här fysiska världen vandrar vi en andlig resa där vi på olika sätt lär känna och utvecklar oss själva.
Jag älskar drakmyten just för att den visar allvaret i den processen. Att dräpa ett eldsprutande helvetesdjur som lever inom en. Det är inte lätt, det är inte självklart att man lyckas. Det är snarare såpass svårt att risken att falla in i självklagan, egoism och negativitet är väldigt stor.
Men de som lyckas vinner jungfrun, metaforen för ens egen känsla av att vara obefläckad, god, vacker, i sin egen existens värdefull. Symbolen av jungfrun behöver, till skillnad från symbolen av hjälten, inte utföra yttre saker för att påvisa sitt värde. Detta blir vinsten om man dräper sin inre drake.
